Somna, jag ser dig som en liten puckel under en tung brandfilt. Ingen brand, och ändå brinner det i dig. Jag pratar om eldar man försöker hålla i schack, om regler man sätter upp för sig själv och hur de ändå spricker ibland... Jag minns hur sträng jag var som tonåring, hur dagboken var full av självförebråelse, och hur jag i dag försöker acceptera att jag inte har kontroll, hur städat rummet än är.Sen hamnar jag i Falun 1981 med min mormor Trafikmärta och Trafikmagasinet, med en bom-mikrofon som susar mot mig som ett hästhuvud. Det kommer en liten insekt in i rummet, jag döper den till Leena, och jag pratar om bloopers och den där märkliga längtan efter att få göra fel inför kamera. Jag känner mig tom, men det får vara så, och snön utanför Äventyrsvargen blir som ett stormens öga där allt rinner ner mot mig.Jag glider vidare till ordlekar, till Rom på juldagen, till pengar som gör relationer skeva, till gamla minnen som fortfarande gör ont fast de är “normala”. Och så kommer Oidipus in, som mitt kanske enda riktigt tydliga livsråd: döda inte din far och få inte barn med din mor. Resten löser sig på något sätt.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
En djupgående reflektion över tomhet och minnen.
I detta avsnitt av 'Somna med Henrik' delar Henrik sina tankar om känslan av tomhet och de inre eldar vi försöker kontrollera. Han minns sin strikthet som tonåring och den insikt han fått om att livet ibland är oordnat, oavsett hur mycket man försöker städa upp.
